Innan jag kom...

Det hände, det som inte skulle hända. Matte ville inte ha fler hundar efter att ha haft hund i många år. Hon ville göra annat än att klippa klor och gå i skogen, klämma analsäckar och tvätta tassar. Även om allt det inte gjordes samtidigt så tog det mycket tid och sen så blir man ju så bunden, sa hon. Men bunden? Det är ju hundar som blir bundna? Människor har väl inget koppel?
Husse däremot, han tjatade hål i huvudet på matte, och hon tyckte det var kul med söta valpfoton han skickade från Blocket... Ibland gick hon faktiskt in på Blocket själv för att kolla på söta valpar! Och så en dag, i början av juni... Klick, sa det! För då fick hon syn på mig! Hon gillade min stolta hållning, min skarpa blick, och att jag såg lite fräck ut fast jag var så söt. Syrran var ju också söt, men det var mig hon gillade mest... Så här såg jag ut:

Och så här såg syrran ut:

Vi är en blandning av papillon och yorkshireterrier, och som ni ser är det mycket yorkshireterrier i oss. Det tycker matte och husse också, som har haft två såna förut.

Hör och häpna - matte ringde själv upp och frågade om mig, och bestämde att komma och titta en lördag... Och sen var det klart - jag skulle flytta till Härnösand! Men inte förrän matte och husse varit på semester, för det passade inte så bra att ta med en bäbishund på den resan. Bäbishundar ska ha lugn och ro den första tiden när de flyttat hemifrån.

De har bestämt vad jag ska heta - Martin! Sjysst namn!

Så här gullig var jag när husse höll i mig, jag behövde inte ens anstränga mig för att se så söt ut.